Psykhem nästa?

Idag kom mina engelsk kunskaper till nytta. Jajjemän!! Och det var ingen Svengelska utan RIKTIG engelska lyckades jag få fram också, blev impad av mej själv faktiskt..."Yes I did!"


Väntar på att jag ska bli hämtad och körd till ett psykhem vilken sekund som helst, dom lär fått några samtal idag för jag fick väldigt många skumma blickar när jag stog i affären vid hyllan och helt från ingenstans bryter ihop och gråter av skratt, det gick inte att sluta...och ju mer folk stirrade desto värre blev det...
Mitt skrattanfall kanske verkade komma från ingenstans för folk runtomkring mej men för mej kom det från rösterna och tankarn från mitt såkallade huvud.

Jag står där som en zombie, uttråkad till tusen och låtsas jobba, tänker inte ens utan det går mekaniskt av sej själv tills jag blev "väckt" av att hela hyllan skaka och dundra. Japp, då var det en kille, eller "man" kanske är mer det korrekta ordet, som gått rakt in i hyllan. Hur han lyckades med det förvånar mej än för den är inte direkt liten, en stor plåtsak ca 2x5m med massa varor på. Inte så svårt att missa kan man tro men i detta fall verkade det vara det...

Han tittar på mej ler lite smått förvirrad, och verkar lika förvånad som jag över hur han lyckades gå in i hyllan och det första han kommer på att säga för att avbryta vårat stirrande på varandra är:

- Oj, jag skrämde väl dej inte!?

Jag svarar "nejdå", ler lite och tänker...."du skrämde nog dej själv mer än mej, hur missa du hyllan lixom?"

Sen var han snabb därifrån och där blev jag kvar lite smått leendes och för mej själv igen. Men någonting fick mej att titta efter han vilket gjorde hela saken ännu värre för han lyckades även med konsten att halka på ingenting!?? Det var helt enkelt inte hans dag och det var ungefär här mitt finssade började. Han vände sej snabbt om för att se om jag såg det och jag var lika snabb med att låtsas inte se...sen försvann han.
Jag fortsätter med mitt jobb men mitt huvud hade nått annat på hjärnan och ju mer ja tänkte på händelsen desto roligare blev det och det var ungefär här jag inte kunde hålla mej för skratt, men nu stog jag där för mej själv och det såg bara skumt ut. Kunderna som var runt mej nu hade ju missat hela händelsen och nu var det dom som såg förvånade och fundersama ut. Deras blickar gjorde det inte bättre för mitt skrattanfall...dom visste inte om dom skulle le med mej eller springa därifrån fort som fan. Så för att inte förvirra dom mer försvann jag och skulle leta upp nån av mina arbetskompisar, för det ser ju mer normalt ut om man är två och en skrattar än om man står för sej själv tänkte jag, för då kan man lätt misstas för ett psykfall...men nu är det så att det är söndag och jag var själv som jobbade just då så det var bara att lämna affären.


Shit on that you!
// B

Kommentarer
Postat av: Fatima

Ha ha ha . . . det påminner mig om på gymnasiet när jag lyckades cykla med full fart rakt in i en bil. Som stod still!!! Ingenting är omöjligt.

Postat av: Nybbööö

brancis.. du är knäpp! ses till veckan!

2007-07-23 @ 15:00:34
Postat av: Branca

hahha....de va också rätt kul fatima!! hur lyckas du!?
Nybbe: no comment :P ses på torsdag!

2007-07-24 @ 10:22:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback