BRANCA

Nu är våren här, det ligger i luften. Kalla mig paranoid men det luktar faktiskt vår....eller det kanske bara är jag som vill att den här så kallade snön ska smälta.

Fattar inte riktigt varför jag vill att tiden ska gå, vill nog bara att den här terminen ska vara över....jag vet ärligt talat inte om jag kommer klara allt som förväntas. Nu tänker väl 90% av alla jag känner "vad var det jag sa", och jag veeet....jag borde lyssnat mer kanske men har ärligt talat inte tvekat en sekund på mig själv innan nu...

Det ligger på bristningsgränsen och jag vet inte hur jag ska ta mig ur....det är tungt.
Gått bra hittills men nu säger kroppen ifrån...att sova går inte, känns som det finns andra viktigare saker att göra...missat massa som måste tas igen också och det hjälper ju inte det hela direkt...
Tur att jag har mamsen som ringer och tvingar om att äta, annars lär jag brutit ihop för länge sen.
Tvingar mig själv men ibland går det bara inte ärligt talat, helt konstigt men man mår mer illa av att äta än att inte...
Jag vet att man MÅSTE äta och MÅSTE sova, jag vet det! Tro inte att jag är korkad och inte har fattat hur vi fungerar, men det är svårt och tvinga sig till någontig som inte går.

Har tänkt lägga om schemat men det finns inget jag skulle kunna tänka mig ge upp, jag vill bara inte!!
Allt jag gör, gör jag för att jag verkligen vill...man lever ju bara en gång och ja vill inte sitta där gammal och grå och tänka "varför gjorde jag inte så...?"
Tycker inte att jag ska behöva ge upp nått, ja menar....jag behöver ju bara hålla ihop det här ett tag till, sen är det lugnt...